Fakta & information om fästingar
Fästingen är ett litet leddjur, släkt med kvalster och spindeldjur. Den trivs bäst på skuggiga och fuktiga platser – gärna lövskog med tät undervegetation. Fästingen lever 2–3 år och utvecklas från någon tiondels mm som larv till 3–4 mm som vuxen.
Fästingars utveckling
Fästingen genomgår tre olika stadier i sin utveckling. Från larv till nymf och därefter till vuxen fästing. I varje stadium behöver den suga blod för att utvecklas vidare. När fästingen är aktiv sitter den i vegetationen, kanske på ett grässtrå 10–20 cm från marken och väntar på att ett lämpligt djur ska passera. Värddjur är framför allt möss och sorkar men även stora däggdjur samt ibland också människor. Vår vanligaste fästing (Ixodes ricinus) saknar ögon. När den känner av rörelser i vegetationen, koldioxid eller dofter sveper den med frambenen och griper tag i pälsen på det passerande offret.
En animerad kortfilm om fästingar
Du känner knappt fästingbettet
Många av dem som drabbas av fästingöverförda infektioner har inte ens märkt att de blivit bitna av en fästing. Innan fästingen börjar suga blod låter den lite saliv rinna ner i bettsåret via sitt hullingförsedda sugrör. Saliven innehåller både bedövningsmedel, som gör bettet smärtfritt, och ett ämne som förhindrar att blodet koagulerar. När fästingen sugit klart, vilket kan ta upp till en vecka, släpper den taget och faller till marken för att där utvecklas till nästa stadium. Den befruktade vuxna honan som sugit blod sin tredje gång lägger upp till 2000 ägg innan hon till slut dör. Äggen kläcks några veckor senare och en ny generation fästingar föds.
Om du blir fästingbiten
Hjälp varandra att inspektera kroppen noga varje dag om ni varit i områden där fästingar finns. Fästingen kan krypa runt flera timmar innan den biter sig fast.
Barn blir ofta bitna på övre delen av kroppen. Kontrollera även hårbotten och huden bakom öronen.
Fästingar som biter sig fast i huden bör tas bort så snart som möjligt eftersom smittämnen som borrelia och anaplasmabakterier överförs efter 1–2 dygn. Bär fästingen på TBE-virus överförs smittan däremot redan efter kort tid.
Använd en finspetsig pincett eller en fästingborttagare när du tar bort fästingen.
Ta tag om fästingens mundelar så nära huden som möjligt.
Dra försiktigt rakt ut.
Efteråt
Tvätta såret med desinfektionsmedel eller tvål och vatten. Om du inte får bort hela fästingen, vänta några dagar, så du sedan kan ta bort de delar som är kvar i huden med pincett eller en ren nål. Risken för att få en fästingöverförd infektion ökar inte om du inte lyckas få bort hela fästingen. Är du osäker, rådfråga din vårdcentral.
Kontrollera huden där du blivit biten. Kontakta läkare om det uppstår en rodnad som är större än 5 cm efter 1–4 veckor, eller om du får feber, huvudvärk eller andra symptom.
Se vår instruktionsfilm om hur man ska ta bort en fästing.
Fästingar är aktiva när temperaturen överstiger 5 grader
Fästingarna är aktiva när temperaturen överstiger 5 grader.
Det innebär att fästingsäsongen varar från tidig vår till sen höst och för att vara skyddade mot TBE bör man planera in sin vaccination och ta första två doserna innan det blir varmt.
TBE riskområden
TBE sprider sig i Sverige och enligt statistik från Folkhälsomyndigheten har det hittills i år rapporterats det högsta antalet TBE-fall någonsin. Flest fall rapporterades i Stockholm, Västra Götaland och Uppsala. Även i övriga regioner som Sörmland, Östergötland, Örebro, Värmland, Skåne, Jönköping, Kalmar har fler fall rapporterats jämfört med tidigare år. Läs mer på Folkhälsomynidghetens webbsida.
TBE-fall rapporterades i alla landsting utom i Norrbotten och Västernorrland.
Utomlands finns ökad risk att smittas på Åland, i stora delar av Centraleuropa, i de baltiska länderna och i Ryssland. Smittrisk finns även i delar av Norge och Danmark (Bornholm).
